Lisa skrev bok om tiden före döden

När man ska ha barn finns det böcker att läsa och utbildningar att gå. Men när en familjemedlem ska dö finns det nästan ingen information. Det upptäckte Lisa Blomqvist när hennes pappa låg för döden.

16 oktober 2018 08:33

Det var för tre år sedan som Lisas Blomqvist pappa diagnostiserades med en obotlig cancersjukdom.

Jag jobbade heltid och bodde med min man i Stockholm samtidigt som jag ville vara hos pappa i Skövde, 34 mil bort, så mycket som möjligt, berättar Lisa.

Som anhörig tvingades hon sätta sig in i hur sjukvården, försäkringskassan och en massa annat fungerade. Hon hade konstant dåligt samvete för att hon inte visste hur allt skulle göras på bästa sätt och det fanns ingen sammanställd information.

Jag har familj, syskon, mamma och man, och vi har hjälpts åt. Ändå var det svårt. Tänk alla som hamnar i samma situation, men inte har något nätverk. Hur ska man kunna hålla koll på allt som är viktigt?

En handbok

De praktiska frågorna kändes inte unika för Lisa Blomqvists familj, och efter dödsfallet ville Lisa skriva om sina erfarenheter för att hjälpa andra. Nu hoppas hon att hennes bok ska kunna underlätta för anhöriga i liknande situationer. Boken heter "När man vet att någon snart ska dö", och är en sorts handbok, en hjälp i livet i väntan på döden.

Många går igenom liknande saker. Problemet är att ämnet, döden, är tabu. Men det gör det ju svårare för både de sjuka och de anhöriga.

Lisa Blomqvist menar att om man får överblick på vad som behöver göras, och tips på vad man ska tänka på, kan de anhöriga lättare dela upp uppgifterna mellan sig. Kanske kan någon som inte är lika mycket närvarande på sjukhuset ha större möjlighet att sitta i telefonkö till Försäkringskassan till exempel.

Jag funderade först på om det var cyniskt att göra checklistor som man kan pricka av. Men jag kom fram till att det är bra. Det är så lätt hänt att man glömmer bort att fråga om pinkoder, var rullstolen ska återlämnas och andra praktiska saker. Det är inte kul att mitt i sorgen få påminnelser bara för att man inte kommit in på internetbanken där e-fakturorna finns.

Ställa krav

En annan sak som Lisa Blomqvist har funderat på är förhållandet till vårdpersonalen. Hon har fått många viktiga insikter av kunnig personal. Samtidigt beskriver Lisa konflikten mellan att å ena sidan ställa krav och stå upp för den sjuke, å andra sidan vara vänlig och inte ställa till med någon scen när något inte fungerar.

När man inte är läkare själv hamnar man i ett oundvikligt underläge, man förstår inte alla begrepp. Det är ett ständigt dilemma hur mycket man ska ligga på. Jag tror att jag hade känt mig tryggare om jag hade haft mer koll på vad man har rätt att kräva. Då vet man också när det gått över gränsen och det är dags att säga ifrån.

Lisa berättar exempelvis om ett tillfälle när en sommarvikarierande läkare gav beskedet till familjen att Lisas pappa kanske inte alls skulle dö. Att familjen hade missuppfattat allt.

Mamma och pappa, alla blev så förvirrade. Samtidigt kände vi att någonting inte stämde. Det visade sig senare att läkaren inte hade läst journalen ordentligt. Då borde vi ha sagt ifrån ordentligt tänker jag i dag.

Ha en plan

Mitt i allt kaos har man dessutom som anhörig sitt vanliga liv att förhålla sig till. Om man ska få anhörigpenning är det bra att veta att det krävs godkännande från den sjuke och intyg från den sjukes läkare. Bara en anhörig åt gången kan få pengen.

Om det rör sig om en kort period är arbetsgivare ofta förstående och man kan blir avlastad på jobbet. Men när det blir ett år, då måste man ändå tänka lite på hur man ska lägga upp tillvaron.

Lisa Blomqvist hoppas att hennes bok ska hjälpa till att lösa några av de där praktiska frågorna så smidigt som möjligt och på så sätt frigöra mer tid till det som är allra viktigast.

Jag vill framför allt att anhöriga ska få mer tid att vara närvarande, umgås och hålla i handen i stället för att sitta i telefonköer eller jaga vårdpersonal när de är på sjukhuset.
Saker att diskutera i familjen

Vem kan vara på plats hos den sjuke och när?

Vem ska ta ut anhörigpenning och vilken period?

Om någon inte kan vara på plats: kan han eller hon den sköta administrativa saker på håll?

Vem ska ha den huvudsakliga kontakten med läkare och sjukvård?

Hur kan vi kommunicera för att alla ska få del av samma information? Kan vi ha en delad att göra-lista i telefonerna så man ser vem som gjort vad?

Kan vi enas om att försöka hålla sams och ta upp irritation direkt om den uppstår för att lösa situationen?

Hur kan vi gemensamt stötta den sjuka? Kan vi bestämma oss för att alla hör av sig varje dag för att balansen ska bli jämn?

Källa: "När man vet att någon snart ska dö", av Linda Bergqvist


Förslag på brev till jobb och vänner

Hej,

Tyvärr har vi fått en obotlig sjukdom i familjen, vilket nog kan vara bra för er att veta. Som ni förstår kommer jag att ha fokus på familjen under den närmaste tiden, och ber er därför att ha överseende med eventuella sena mejl, obesvarade sms eller att jag kanske hoppar AW:n ett tag framöver.

Jag kommer att vara frånvarande en del och vill då helst inte bli störd med jobbrelaterade ärenden, men när jag väl är på kontoret önskar jag jobba på precis som vanligt. Jag är också tacksam om inte alla frågar mig om detta, då jag försöker hålla huvudet lite över vattenytan när jag väl är på jobbet.

Tack!

/Lisa


Fakta/Lisa

Namn: Lisa Blomqvist

Ålder: 30 år.

Bor: Med make i Stockholm.

Titel: Journalist och författare, arbetar med pr.

Aktuell: Med boken ”När man vet att någon snart ska dö” (Norstedts förlag).

Tips till anhöriga: Var snäll mot dig själv också! Jag hade dåligt samvete när jag inte var hos pappa, men i dag tänker jag att det är viktigt att unna sig att göra andra saker också för att orka.

Så jobbar vi med nyheter
 Läs mer här!
Helena E. Källgren/TT