Trots sin storlek är beloppet troligen långt under den sammanlagda plundringen, enligt forskning. Upplägget var systematiskt och flera personer bakom det återkommer i flera fall.

Det var det perfekta brottet, säger en advokat som var med att skapa upplägget och nu, anonymt, går ut med sin berättelse.

Det är som att plundra Fort Knox, fast ännu bättre eftersom staten var källan till dessa pengar, och den källan kunde inte sina.
Artikelbild

| SEB är en av de banker som figurerar i härvan.

Uppgifterna om jättesvindel finns i de så kallade cum-ex-filerna. Det är 180 000 hemliga handlingar som e-post, rättsliga dokument, kontoutdrag och uppgifter från visselblåsare som nu har granskats av 19 medier i 12 länder. Granskningen har samordnats av den tyska redaktionen Correctiv. Från Sverige har TT och SVT deltagit.

Historien börjar i kölvattnet av finanskrisen 2008, den värsta i sitt slag sedan den stora depressionen på 1930-talet.

"Kritstrecksrandig brottslighet"

En grupp bankmän och aktiemäklare i Europas finanscentrum London, som beskrivs som bland de bästa i branschen, står plötsligt utan jobb. Men de har kontakter och kunskaper. Tillsammans med en välrenommerad advokatbyrå i Frankfurt, ledd av Hanno Berger, en av Europas mest ansedda skatterådgivare, lyckas de lansera en sinnrik affärsmodell. Den går ut på att plundra statskassor på miljardbelopp.

Artikelbild

| Många storbanker, som brittiska Barclays, anklagas för att ha hjälpt svindlare att plundra bland annat den tyska statskassan.

Det är kritstrecksrandig organiserad brottslighet, säger advokaten som nu träder fram.

För att slippa fängelse samarbetar insidern nu med åklagare i Tyskland och är ett av de viktigaste vittnena i den ständigt svällande brottsutredningen där.

Artikelbild

| Tyska Commerzbank utreds för inblandning i cum-ex-affärer.

Insidern väljer nu att framför kameran gå ut med sin historia – sminkad till oigenkännlighet. Hans mäktiga forna vänner är nu mäktiga fiender, förklarar han för medierna ARD, Die Zeit och Correctiv.

Ett dussintal av männen misstänks nu som huvudpersoner bakom de tyska svindlerierna.

Sverige sonderades

På advokatbyrån i Frankfurt 2009 sonderar man var affärsmodellen kan fungera. TT har tagit del av ett kalkylark från den 2 mars det året. Där kan man läsa: ”Sverige – fungerar (troligen) inte”, ”Spanien – fungerar”, ”Schweiz – fungerar inte längre”, och så vidare om 19 länder. Bedömningarna är inhämtade från kända revisions- och advokatbyråer som ställt upp med råd.

I Tyskland fungerar modellen redan. Nu vill man se om det som insidern kallar ”djävulsmaskinen” fungerar även i andra länder.

Upplägget kallas ”cum-ex”, latin för ”med” och ”utan”. Det är en komplicerad korttidshandel med aktier, som säljare och köpare fysiskt inte äger. Affären görs precis kring dagen för utbetalningen av vinsten – utdelningen – på aktien. Upplägget gör att ägandet blir diffust och systemet luras. Då kan flera parter, om de till exempel kan påstå att de i stället ska skatta utomlands, kräva tillbaka vinstskatt på en och samma aktieutdelning – skatt som dock bara dragits en gång.

Till skillnad från avancerad skatteplanering handlar det alltså inte om att minimera sin skatt, utan att plundra statskassan.

Banker får sin del

Regelverken kan variera från land till land. Då kan man justera aktiehandelns struktur, men till syvende och sist är det skattebetalarna i respektive land som står för notan, berättar vår insider.

Men det räcker inte med en plan, några smarta mäklare och advokater. Det behövs också pengar – riktigt mycket pengar – för att göra affärerna.

Och de finns hos bankerna, en bransch där männen hade sin bakgrund eller gamla goda kontakter. I cum-ex-filerna är exemplen många på affärer där stora banker står för finansieringen, mot att få en del av kakan. Som i fallet SEB.

Enbart en transaktion kan bestå av aktier värda mer än 1 miljard euro eller så, och de pengarna måste garanteras av banker för att affären ska kunna äga rum. Därför behövdes banker, som SEB, Deutsche Bank, Barclays och BNP Paribas, säger skatterättsprofessor Christoph Spengel, som forskat om fenomenet, till TT.

"Var medvetna"

Flera tiotals banker kan nämnas, några är bland världens största: JP Morgan Chase, Morgan Stanley, Merrill Lynch, Société Générale, Commerzbank, Macquarie, Hypovereinsbank (HVB), Credit Suisse, med flera.

Insidern pekar särskilt ut stora investeringsbanker med kontor i London.

Ta vilken som helst. Jag känner knappt till någon som inte var med.

Att vara bank i samband med finanskrisen är inte roligt. Men här dyker det alltså upp ett nytt, lukrativt sätt att göra snabba, stora pengar.

Och många banker visste vad de medverkade till, säger Spengel, som sett stora delar av cum-ex-filerna.

De var medvetna. Det handlade om miljardbelopp som man investerade under en väldigt kort period och man måste vara expert för att utforma en sådan affär.

35 miljoner i timmen

I cum-ex-filerna finns också e-post som tyder på en medvetenhet. I exempelvis ett mejl mellan medarbetare i den australiska storbanken Macquarie varnas för ”en risk att anklagas för brottslig verksamhet”. Men mångmiljardaffärerna godkänns och mejl om dem når ända upp till vd Nicholas Moore.

Enbart i Tyskland utreder myndigheterna bedrägerier för över 50 miljarder kronor. Men det är knappast allt. Spengel har i sin forskning som lägst beräknat värdet till över 70 miljarder kronor åren 2005–2011, innan kryphålet täpptes till 2012.

Det är verkligen ett stort svart hål vi har, säger Spengel, som tror att det blir svårt att få tillbaka pengarna.

När bedrägeriet uppdagas 2011 i Tyskland, varnas dock inte andra europeiska länder för de misstänkta svindlarna. Så det fortsätter i exempelvis Danmark. Där blir skattebetalarna bestulna på motsvarande omkring 18 miljarder svenska kronor 2012–2015.

Den månad när det svindlas som mest, i maj 2015, försvinner det från danska skatteverket i genomsnitt 35 miljoner svenska kronor – per arbetstimme.

Inget i Sverige

Belgien förlorade över 2 miljarder kronor. Norge lurades på 600 000 kronor men stoppade efter tips från Danmark tio försök på totalt 380 miljoner. Även Österrike och Schweiz har drabbats och försök har gjorts mot Finland och Spanien. Där är siffrorna osäkrare.

Svenska Skatteverket har inga uppgifter om att det skulle ha drabbats svindleri i form av cum-ex-affärer.

Ingen vet exakt hur mycket pengar som försvunnit ur Europas statskassor. Men källor säger att varianter av spekulationen fortsätter i fler länder än i dag.

Flera storbanker har betalat höga böter till tyska myndigheter och bland annat Macquarie utreds för bedrägeri.

Inga bankanställda har ännu dömts för sina handlingar men hundratals rapporteras misstänkta enbart i den tyska utredningen.

Flera av huvudmännen, som vår insider, har erkänt. Men den ansedde skatterådgivaren Hanno Berger, som efter en räd flyttat från Tyskland till Schweiz, och andra utpekade hävdar att de bara hittade ett hål i lagen.

SEB förnekar att man haft med cum-ex-affärer att göra, fastän tysk åklagare och vittnen nämner den svenska banken som delaktig.

Den brittiska storbanken Barclays erkänner att man har pumpat Tyskland på skatt på aktieutdelning, och har stängt den avdelningen. Tyska jätten Hypovereinsbank har betalat tillbaka den skatt banken svindlat.

Deutsche Bank förnekar aktiv cum-ex-handel men erkänner att man via vissa kunder varit inblandat i sådana upplägg i Tyskland. Banken säger sig nu samarbeta med myndigheterna.

Australiska Macquarie medger inblandning i misslyckad cum-ex-handel i Schweiz.

Franska BNP Paribas och schweiziska Credit Suisse avböjer kommentar. De amerikanska bankerna JP Morgan Chase, Morgan Stanley och Merill Lynch har inte ens svarat.

Spanska Santander säger att man samarbetar med myndigheterna.

Franska Société Générale avböjer svar på flera frågor men säger att högsta ledningen inte kände till några svindleriupplägg på banken.