Hönsburar på Nya Torget

8 oktober 2017 12:00

Norrköpingsbon Mikael Andersson är historiker och en ofta anlitad föredragshållare i föreningar och klubbar. Tidigare i veckan var Mikael Andersson gäst på föreningen Gamla Norrköpings möte. Den talrika publiken i Swartziska husets matsal på Järnbrogatan 1 hade slutit upp för att höra Mikael berätta om Gideon ”Kråka” Ringborg; ett original som gick bort för mer än fyrtio år sedan men som lever kvar i ett otal anekdoter och berättelser.

– Jag ska försöka ge en varm och så sann bild av Gideon Ringborg som möjligt. Det finns så många berättelser om honom och i många av dem finns också en gnutta sanning, sa Mikael Andersson till publikens instämmande fniss

Han inledde med att berätta om den idag mycket stora släkten Ringborgs startman i Norrköping; Jens Ringborg. På 1830-talet tog han sig in till Norrköping från ett bondeliv i Skärkind. Den unge Jens tänkte inte ägna livet åt att ”plöja några åkrar” utan ville ägna sig åt handel och enligt Mikael Andersson såg Jens Ringborg framför sig en karriär som grosshandlare i Norrköping. Och det gick honom väl.

– Han gifte in sig i båda de dominerande finansfamiljerna Eberstein och Swartz. Första hustrun gick som ung bort i spanska sjukan och när Jens Ringborg senare gifte om sig så blev det med en kvinna från Swartzfamiljen.

Ringborgarna grenade ut sig i flera olika släktled. En var Edward Ringborg som bland annat öppnade Standard Hotell 1899; under flera år ett gastronomiskt center med nationellt rykte. En annan av alla Ringborgare var Gideon som föddes 1905 i Norrköping.

Gideon Ringborg var en handelsman av det mer udda slaget. Efter några pojkår på en av Norrköpings textilindustrier och folkhögskolestudier på Lunnevad så öppnade han affär på Saltängen där det enligt Mikael Andersson kunde köpas "lite av varje" som varm korv och kondomer av silke. Sedan sadlade han om och blev som man sade "kortvaruhandlare". Han åkte till Borås och förhandlade med små familjeägda väverier och blev sedan "ambulerande försäljare" av sådant som damunderkläder, långkalsonger och nätundertröjor. Under 1940- och 50-talen höll han framförallt till på Nya Torget där han slängde käft med alla och envar. Hans specialprodukt sägs ha varit rosa damtrosor i "enorma storlekar" som han marknadsförde med utrop som "Hör upp här kärringar, här var det finfina hönsburar!"

Att Gideon Ringborg koma att kallas "Kråka" berodde på att han var lång och oftast var klädd i lång svart rock med höga sprund - så att han lätt kom åt plånboken i bakfickan - och genom hans framåtlutade och energiska gångstil liknande han just en kråka på lite håll.

Han bodde med sin familj i Lindö, var aktiv i Frälsningsarmén och gick ur tiden 1975.

Mikael Andersson driver en kampanj för att Gideon Kråka Ringborg ska få en spårvagn uppkallad efter sig.

– Det finns tre vagnar i Norrköping som inte är "döpta". Ge Kråka en av dem, sa Mikael Andersson.

Gideon Kråka Ringborg

Gideon var ett av flera andra och ihågkomna original i Norrköping. Under sitt föredrag nämnde Mikael Andersson bland många andra Vrinnevi-Pelle som bodde i en koja i Vrinneviskogen, Tempokalle som såg till att tjäna några ören genom att göra tjänster runt Tempo, Fia min vän i Eneby som fick sin försörjning genom att åka in till stan och handla "snus och dricka" åt gubbarna på bänken och så Smedby-Rune; den ende som enligt en av alla anekdoter lyckats få tyst på Kråka Ringborg. En dag satt Gideon nere vid hamnen och åt ett par smörgåsar till lunch. Då kom Smedby-Rune förbi och sa att "Här får ju inte du vara Kråka". "Vad säger du, varför skulle inte jag få vara här?" svara Kråka. "Det här är en kajplats!", sa Smedby-Rune. Och då lär Gideon Ringborg ha tystnat för några sekunder. Det är kanske sant.

Så jobbar vi med nyheter
 Läs mer här!
Widar Andersson