Vi kliver in hos Svenskt Näringsliv i Näringslivets hus i centrala Linköping med två huvudfrågor:

Vem är Sofia Sjöström, hon som varit regionchef sedan september 2016, och hur mår Östergötlands näringsliv?

Vi slår oss ner i Sofias arbetsrum och sätter igång direkt.

Artikelbild

| Sofia Sjöström ser skillnader på Linköpings och Norrköpings företagare. "Generellt har de haft en annan resa i Norrköping. Det är fler familjeägda bolag, de har fått ta i mycket och riskerat mycket."

Berätta om din bakgrund!

– Jag är faktiskt född här i Linköping och de första åren, i början av 80-talet, bodde vi i Mantorp. Efter det bodde vi en tid i Casablanca och sen i Närke, i Östansjö utanför Hallsberg.

Casablanca?

– Ja, pappa kom hit från Marocko på 60-talet. Han dog när jag var liten så uppväxten var mycket jag och mamma.

Artikelbild

| Sofia Sjöström ser skillnader på Linköpings och Norrköpings företagare. "Generellt har de haft en annan resa i Norrköping. Det är fler familjeägda bolag, de har fått ta i mycket och riskerat mycket."

Var det något i uppväxten som gjorde dig intresserad av det du jobbar med idag?

– Pappa talade ofta om att starta eget, utan att få till det riktigt, och så finns det ganska många företagare i min släkt. Jag kände tidigt att starta eget var precis vad jag ville göra. Det har alltid lockat mig att få bestämma och utveckla en verksamhet som jag själv vill.

Men här sitter du som anställd?

– Ja, jag har drivit företag, jag var frisör i början, men sen har det blivit en helt annan resa. Jag har gjort en plan för mitt liv, men det blir inte alltid som man planerar. Just nu går jag Svenskt Näringslivs utvecklingsprogram ihop med ett 20-tal medarbetare från Svenskt Näringsliv och våra cirka 60 medlemsorganisationer. Det handlar om kompetensutveckling genom universitetsstudier och personlig utveckling. Det är nog där jag ser min framtid. Företagardrömmen finns alltid där, men det kan man göra vid sidan av.

En plan för ditt liv, varifrån kommer den strukturen?

– Dels är jag med i ett bra nätverk som vi startade när jag jobbade i tvätteriförbundet. Det utvecklades snabbt till strukturerade träffar där vi gjorde terminsplaner med vad vi ville uppnå, vad vi tyckte var en utmaning för oss, hur vi ville uppfattas av vår styrelse och vad vi ville leverera. Nu har det gått tio år, vi har blivit goda vänner, så nu handlar mycket av våra samtal om personlig utveckling, drivkrafter och att hitta sig själv.

– Dels har jag en storebror som är enormt strukturerad och älskar Excelark. Han tipsade mig om att ha en konferens med mig själv en gång om året där man reflekterar över om man gör rätt saker. Känns det bra? Är det vad jag vill göra? Mår jag bra av det? Så det gör jag varje år.

Har det fått dig att hitta en linje att följa både privat och i jobbet?

– Ja, jag tror det är lätt att göra saker bara för att man tror att det förväntas av en, sen vaknar man upp en dag och undrar varför gör jag det här, det här ville ju inte jag. Och då har åren gått. Då kan det vara för sent. Det vill jag undvika.

– Jag försöker ta beslut som gör att jag tvingas utmana mig själv. Jag reser ganska mycket själv och har alltid varit en självständig person. Det handlar mycket om att våga och känna sig trygg i sin egen person. Det kommer nog med åren och när det händer så tror jag att man blir trygg var man än är, i yrket eller relationen till andra människor. Man blir grundad i sig själv.

Justerar du planen en gång om året?

– Jag utvärderar den. Saknas något? Kanske jag behöver utmana mig själv mer? Nyligen tänkte jag ”Varför har jag aldrig åkt utförsåkning?”. Så förra året bestämde jag att någon gång under året åka utför. Det var supertufft, jag var dålig och feg, men jag gav det ett försök till. Så nyligen åkte jag och en god vän upp en heldag i Romme. Målet var röd backe innan dagens slut, men det slutade med att jag åkte svarta backar (de svåraste). En fantastisk känsla!

– Jag skulle också vilja bli bättre på att sjunga, så nu tar jag sånglektioner. Jag tror man växer av att utmana sig kreativt, fysiskt och mentalt. Det är i huvudet mycket skapas. Jag sätter en plan, eller tänker mycket på vad jag vill, och sen tror jag de tankarna styr en till vilka man tar kontakt med och vilka platser och nätverk man söker sig till. Det är det som banar väg för vilka erbjudanden och möjligheter som dyker upp. Då kanske du tänker ”var kom det här ifrån?” men du har då skapat en stig i ditt inre, kanske helt omedvetet.

Har du alltid varit målinriktad?

– Jag har nog alltid varit väldigt målstyrd på alla möjliga sätt. Mest i yrkeskarriären. Jag flyttade hemifrån som 16-åring och var bestämd och visste ”hit ska jag”. Sen när jag hade uppnått många av de mål jag satt upp så föddes bland annat det där med skidåkningen. Jag insåg att det finns annat som bygger mig inifrån, som kommer att berika mitt liv lång tid framöver.

Vad driver dig i din roll som regionchef för Svenskt Näringsliv?

– Att stödja en bättre utveckling för företagen. Det handlar inte om att jag ska kritisera den och den kommunen, eller säga att där och där är det dåligt företagsklimat, utan det handlar om att få frågorna på agendan. Att hitta nyckelfrågorna för företagen som finns här. Därför har vi en lokal företagarpanel med ungefär 400 företag som vi ställer frågor till med jämna mellanrum.

I er företagsklimatrankning är Ydre bäst i länet, 24:a i Sverige, medan storstäderna Linköping och Norrköping ligger på plats 129 respektive 166. Vad tror du missnöjet hos företagarna i Linköping och Norrköping beror på?

– Det har varit för lite fokus på att förbättra de grundläggande delarna i kommunens uppdrag, som tillstånd, tillsyn och den allmänna attityden hos tjänstemän och politiker. Sen har många företagare jättebra erfarenheter av kontakten med kommunen, men i stora drag handlar det om myndighetsutövning.

– Linköpings nya styre förmedlar att de vill driva en näringslivsvänlig politik och har det högt på agendan. Speciellt Niklas Borg (M) har deklarerat det tydligt. Men det är en stor skuta att vända.

Och Norrköping?

– Där behöver den politiska ledningen besluta om en tydligare riktning i hur de vill jobba med näringslivsfrågor. En riktning som fokuserar på det grundläggande, som tillstånd, tillsyn, bygglov och service. Träffa företagen och fråga vad som inte fungerar. Och håll företagen involverade i de kommunala besluten med olika branschråd.

Hur skiljer sig företagarna åt i Linköping och Norrköping?

– Generellt har de haft en annan resa i Norrköping. Det är fler familjeägda bolag, de har fått ta i mycket och riskerat mycket. Då ställer man också högre krav. I Linköping finns förstås också många mindre företag som kämpat hårt, men generellt så har det funnits en annan struktur där och en större politisk stabilitet.

Och övriga Östergötland?

– I Motala gör de det bra med gemensam handläggning av bygglov, alkohol, livsmedel och servering. De pratar med företagen och ger dem råd innan de skickar in sin ansökan. På så sätt slipper kommunen och företagen en hel del felaktiga ansökningar. Där skulle många kunna ta efter Motala. I Ydre är de också väldigt duktiga med en tydlig strategi och ett bra företagarråd. Det blir också mer personligt i en mindre kommun.

Hur ser du på rekryteringsbehovet i länet?

– Det finns i alla branscher. Jag tror att det i framtiden krävs flexibilitet från både företagare och anställda, att de är öppna för att arbetet kan utföras på andra platser, på andra tider, än det traditionella.

Ser länets företagare en vikande konjunktur?

– Inget dramatiskt, de räknar med att öka sin produktion även kommande halvåret. Det är mer att konjunkturen planar ut något och blir normal.