Per Jensen arbetar som professor i etologi vid Linköpings universitet. Han forskar om djurs stressbeteenden, domesticering och djurskydd och har nyligen skrivit en bok om djurs känsloliv. Han har intresserat sig för lantbruksdjuren och kommit fram till att de djur vi äter, har ett lika rikt känsloliv som vi människor.

– Vi vet att djurens hjärnor inte skiljer sig speciellt mycket från vår egen, när det gäller de delar av hjärnan som styr känslolivet. De reflekterar inte som vi, de planerar inte som vi, men de känner som vi.

I dag föds djur upp i stora grupper. Trånga miljöer och många individer på liten yta leder till oönskade beteenden hos djuren.

Ett exempel är grisuppfödningen. De allra flesta grisarna i Sverige tillbringar sina liv inomhus på betonggolv, de har ungefär en kvadratmeter per gris att röra sig på. Grisar är nyfikna djur som i naturligt tillstånd tillbringar dagarna med att söka efter mat och att böka i jorden.

– Slaktsvinen lever i trånga miljöer, de får lite stimulans och då får vi problem, som till exempel svansbitning, vilket tyder på att miljöerna skulle kunna vara bättre, säger Per Jensen.

Enligt svenska djurskyddsregler ska grisar få strö varje dag, men Per Jensen skulle vilja se starkare krav på att grisarna ska få halm:

– Halm är en mirakelmedicin för grisar. De kan använda det för att utforska och för att få utlopp för sitt födosöksbeteende. Det grisarna i praktiken får, är väldigt lite halm, som försvinner nästan med detsamma. Det är ett recept på problem att ha grisar i så stimulansfattiga miljöer.

Artikelbild

| Per Jensen är professor i etologi vid Linköpings universitet och tycker att man ska ta större hänsyn till lantdjurens naturliga beteende.

Ett annat område som Per Jensen har reagerat på är äggproduktionen. För att pressa priserna där har man byggt storskaliga produktionsplatser med tiotusentals individer i samma byggnad. Per Jensen beskriver höns som extremt sociala djur som har behov av att umgås i små grupper. Dagens äggproduktion är inte anpassad efter hönsens behov.

– När man stoppar in så många djur som det rör sig om här så är det klart att de får diverse sociala problem. Man brukar tala om tunnelbaneeffekten, ungefär som vi själva drabbas av när vi åker tunnelbana i rusningstrafik, man håller sig på sin kant och försöker att inte få ögonkontakt med alla de andra, precis så gör hönsen också.

Det finns ingen enkel lösning för att förbättra villkoren för lantbruksdjuren. Forskaren Per Jensen säger att hela produktionskedjan behöver samverka: Konsument, handel, branschnäringen – och även lagstiftningen:

– Jag tycker att lagstiftningen måste följa efter på det här. Vi har hela EU att förhålla oss till, men Sverige har en tradition av att gå i bräschen när det gäller djurskyddsfrågor och jag tycker att vi har släppt mycket på det under senare år.