Ensemblemedlemmarna ger och tar

4 oktober 2018 08:22

De börjar med en mjukt repetitiv slinga på flygeln. Basen möter upp och så bildar de en slags skimrande bubbla. En organism som andas, dröjer, växer, tunnas ut. Den flyttar sig mellan smärtsamt vackra partier och dyker in i intellektuell tonrikedom. Pulserar, skiftar och hovrar i bandets virtuosa atmosfär.

Materialet är deras eget och det är elegant och levande med långa solon och stor variation. Tjugofem minuter in i första set är det näst intill omöjligt att sitta still; svänget rycker i allehanda kroppsdelar och publiken har hunnit bli ett med det som händer på scen.

Ensemblemedlemmarna ger och tar. Flyter in i varandra, väntar, lyssnar och lägger till. Saquirs trumspel är elegant. Han viskar, fyller i, väver en matta av det som inte är; pauser och hålrum. Det är känsligt och oerhört snyggt. Farias är mustigare med konstant rörelse över sina tjocka strängar och Grims gitarr är ödmjuk, frågande och vacker. Så Knudsen på piano, ett närmast sirligt spel. Väl avvägt och även han med lyssnandet i fokus.

Den första kompositionen är, liksom många andra, Tobias Grims och snart vaggas vi i en gungande tretaktssaga med sjungande melodi. Flygeln bär och när de andra ansluter hörs detta som en vaggvisa för ett snart slumrande barn.

Så vandrar de mellan sina alster. Men allra vackrast är nog ändå Siquirs ordlöst sjungande intro till en av låtarna i andra set, helt a cappella. Det är en sorts köns- och kulturlös längtan efter det goda, det verkligt goda, i "The Days". De spelar länge och tonar sedan ut i sin "Lifeline".

Konsert

Betyg: 5 Derupeto Quartet Deodato Siquir på trummor, Rubem Farias på bas, Peter Knudsen på piano och Tobias Grim på gitarr Crescendo 3/10 -18
Så jobbar vi med nyheter
 Läs mer här!